hade en kvadratisk fot eller grund med de ungefärliga måtten, 7 x 7 meter. Masugnens totala höjd var något större än kvadratens sida. Pipan, dvs ugnsrummet, hade cirkulär tvär-sektion. Pipan var vidast på halva avståndet mellan mitten och botten, i den s k buken.
I pipans nedre del inmurades ett rektangulärt s k ”ställe”, där järn och slagg samlades. Den inre pipmuren uppfördes av noggrant huggen pipsten, eldhärdig sand-sten eller glimmerskiffer. Ställets botten byggdes av huggna ste-nar i samma material, utanför pipmuren kom bakmuren och utanför denna ringmuren med en fyllning av sand eller krossad bränd pipsten som tidigare an-vänts i pipmuren.
Ytterst sammanhölls hela kon-struktionen av timmer, därav benämningen mulltimmerhytta.
Ursprungligen var hela ytterkon-struktionen timmerklädd, men under 1700-talet fastslogs det att endast den del som låg ovanför masugnsbröstet fick vara timmerklädd. Pipans volym var ca 15 – 20 kubikmeter.
som infördes av vallonerna hade yttersidorna helt stenklädda. Den var något högre än mulltimmerhyttan. Masugnspipans höjd kunde variera mellan 8,5 och 9,5 m. Pipans inre volym var ca 20 – 23 kubikmeter. Stenmasugnen var dyrare att uppföra men höll i gengäld längre och ansågs mindre eldfarlig.